American, 1720-88 English painter, active also in America. His father, John Pine (1691-1756), was a well-known engraver and printseller of whom William Hogarth painted a portrait (c. 1755; Fredericton, NB, Beaverbrook A.G.). Robert Edge Pine was initially considered to have the potential to rival Joshua Reynolds as a portrait painter, a promise derived from such works as the full-length portrait of George II (1759; Audley End, Essex), painted without a sitting being granted him by the King. In 1760 he won a premium at the Society of Arts, London, for a history painting, the Surrender of Calais to Edward III, also known as the Burghers of Calais (untraced), which was engraved in 1762 by Fran?ois Germain Aliamet (1734-88), and another in 1763 for Canute the Great Reproving his Courtiers for their Impious Flattery (untraced), also engraved by Aliamet. Pine was not invited to become a founder-member of the Royal Academy in 1768, probably because of his radical politics; that year he painted a portrait of the political agitator John Wilkes (London, Westminster Hall). In 1772 he left the Society of Arts following a quarrel over its choice of directors; he moved to Bath, where he joined his brother, Simon Pine (d Aug 1772), a painter of miniatures. Their sister was married to the landscape painter Alexander Cozens. While at Bath Pine painted his most ambitious family group,   Related Paintings of Pine, Robert Edge :. | Allegory in Honour of the Birth of Henri de France | Rain, Steam and Speed - Great Western Railway | The Baptism of Christ (mk08) | Moonlight over Kervaudu | The White Sea |
Related Artists:
VAFFLARD, Pierre-Auguste
French painter b. 1777, Paris, d. 1837, Paris,French painter. A pupil of Jean-Baptiste Regnault, he exhibited regularly in the Salon between 1800 and 1831. He executed a number of unremarkable academic works on Classical subjects, for example Electra (1804; exh. Salon 1814) and Orestes Sleeping (1819; both Dijon, Mus. B.-A.). Vafflard gained more success with his Troubadour pictures, which he began to paint in the early 19th century, at the outset of this fashion. They are remarkable for their absence of colour, their theatrical quality and contrasted lighting effects. One of his earliest Troubadour scenes was Emma and Eginhard (exh. Salon 1804; Evreux, Mus. Evreux), based on an episode in the history of Charlemagne's court and painted at a time when the Holy Roman Empire was in fashion in official French circles. In this sentimental painting Vafflard demonstrated his historicizing intentions by emphasizing medieval costume and Gothic architecture and seeking to create an atmosphere similar to the romans de la chevalerie, so highly thought of in France at the end of the 18th century. In the same Salon he exhibited a strange and novel painting, Young Holding his Dead Daughter in his Arms (Angouleme, Mus. Mun.), taken from Edward Young's Night Thoughts (pubd in French in 1769-70).
Franz Xaver Kosler
Vienna 1864-1905
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).